Haft några tuffa dagar nu börjar jag landa. Choken satt i några dagar o dålig balans och en arm som inte funkar. Handen lyder inte riktigt än den får spatt. Moje hemma med mig sjukskriven första veckan. Nu semester nästa vecka måste han igång. Fy fan jag ställer till det gång efter gång. Detta har jag ju ingen makt över. Det går inte kämpa sig frisk man kan bara lita på att dom gör allt dom kan för mig. Jag får lägga mitt liv i deras händer . Har gått på ganska hög dos cortison + att jag är bipolär. Gör det påfrestande för folk jag har nära jag är medveten om det men...........vad göra. Bättre jag är falsk glad än skjunker till botten.
Har sådan tur att jag har syrran o Moje som stöd dom daltar inte med mig. Jag fixar det jag kan, ber om hjälp om det inte funkar. Sover inte bra ! Ligger o stänger av på dagen på dagen, men sova är svårt. Moje har fixat maten med spattig hand kan det bli jobbigt.
Idag blir det tandläkaren lyckats bita sönder två kindtänder måste fixa innan dom drar igång med cellgifter igen. För det förmodar jag att dom gör om det går. Man kan leva med kronisk cancer många år, mitt arbete är nu att hålla mig på banan. Så småningom dör man och det gör alla enda som är säkert faktiskt. Man blir faktiskt lite mer tillspetsad att njuta extra för hur ser det ut i morgon. Kan sitta bara glo på skatorna som jävlas med kajan. När allt är som vanligt tar man sig inte tid att titta.
Va rädd om er därute!
Endel säger jag är stark som delar med mig. Det tycker inte jag måste vara starkare bära allt själv. Vi är olika o det får man va.
Vi är i början av hösten!
Klarat av tandläkarbesöket ett bekymmer ur världen. Dom fick vara både psykologer tandläkare på samma gång. Tog hand om mig så fint.
Jag är regält stressad! Tack!
En dag, en timme, en minut en sekund i taget bara.
0 kommentar(er)
